Nyss klev jag av mitt sista pass för helgen. Det har varit riktigt tungt och jobbigt, mycket mer än det behövde vara. Men ska inte gå in så mycket på detaljerna kring varför mer än att det skrevs en del avvikelser (sådant vi måste rapportera om inte allt gått rätt till) i helgen. Men nog om det! Den här vyn – när man närmar sig hemma igen, den är allt bra skön. Det är i det gula huset jag och min familj bor i. Och som vi trivs här!
Just nu så längtar jag efter morgondagen. En dag där jag får vila upp mig, återhämta mig och helt enkelt bara.. samla krafterna igen. Det behövs – på mer än ett sätt. Kanske läsa lite i den bokserie jag påbörjat (för vilken gång i ordningen det nu blir..). Eragon heter den och serien är magiskt bra, tycker jag. Handlar mycket om kärleken till familjen, drakar, alver, dvärgar, trolldom, girighet och att slåss mot fiender som haft makten på tok för länge. Vilket som, så blir det inte mycket gjort rent praktiskt.
Nu så! Nu börjar snart min extremt tunga arbetshelg. Eller ja, jag får hoppas att den går smidigt till i alla fall utan för många sjukanmälningar och sådant som kan ställa till det. Jag går på första passet idag klockan 13. Slutar klockan 21 ikväll. Imorgon (och på söndag) jobbar jag 8-13 och 16-21. Det kommer verkligen kännas i kroppen på söndagskvällen. Men, samtidigt har vi en sådan här helg på… 10 veckor så det är ju överkomligt. Framförallt som jag var ledig igår och kommer att vara ledig på måndag också. Tänkte att jag skulle försöka mig på att göra en sådan där.. ”min arbetsdag” i bilder någon dag. Vore lite kul att se hur mycket jag faktiskt gör på jobbet. Vad anser du om det?
Idag är det 8 år sedan som min pappa somnade in. Jag känner bara sådan stor tacksamhet och stolthet över att just han var min pappa. Det som gör honom så ”speciell” i mina ögon är allt han var med om, allt han fick gå igenom och uppleva men ändå var så härlig, så snabb på att hjälpa andra och alltid fanns där för att lyssna på oss barn.
Pappa vid min student 2010Så stolt han såg ut att vara!
När han föddes var han det fjärde barnet till farmor och farfar (dock hade hans storebror dött bara ett halvår gammal 2,5 år tidigare). Det kom ytterligare två systrar och en bror till in i familjen inom fem års tid. Så totalt fick min farmor och farfar sju barn på 9 år ganska så exakt. Farfar hade varit gift en gång innan han gifte sig med min farmor, i det äktenskapet hade han fått en son som fått någon sorts handikapp / funktionshinder. Vad jag har förstått det som så var farfar besviken under pappas uppväxt över att hans första son föddes med sådant synligt funktionshinder, hans andra son dog bara sex månader gammal och så kom då pappa. Pappa som då behandlades rätt illa av farfar, han fick farfars schäfrar efter sig en kväll då han kom hem sent, han sattes i fyllecellen en kväll när han som ung tonåring druckit sig full – för att farfar ansåg att han behövde lära sig en läxa. Han var det enda barnet av alla syskonen som fick placeras i fosterhem då han och farfar inte kom överens. Detta ledde till att min pappa fick en riktigt jobbig uppväxt där han tillslut utvecklade ett alkoholberoende.
Alkoholmissbruket var ett missbruk som kom att prägla hans liv i decennier framöver. Redan 1969 hamnade han i tvist med lagen (vet inte om det är första domen som föll men, det är det tidigaste jag har stött på hittills i min forskning kring hans liv). Gång på gång blev han senare dömd för misshandel, grov misshandel, rån, stöld, grov stöld, rattfyllor, utpressning och även mer än så. Han satt på flertalet anstalter (bland annat på Kumla) från och till från 1970 – 1985. Oftast rörde det sig om 2-7 månaders tid per straff som han satt inne, men några av dem rörde sig även om 1-3 års tid. Det var först under 1990-1995 som han tillslut tog sista alkoholdrycken någonsin. Han fick hjälp på behandlingshem inom LP-verksamheten (missbrukarvård på kristen grund) och kunde på så sätt bli fri från missbruket. Han började då istället hjälpa andra som befunnit sig i samma sits. Han och min mamma hade själva en LP-kontakt (typ som ett café med special-inriktning) under några år (2002-2007 ungefär) i samhället där de bodde.
Han var snabb med att sätta sig i bilen för att hjälpa andra, att verkligen praktiskt hjälpa med det han kunde. Dock blev han sjuk. Riktigt sjuk de sista 18 åren av hans liv. De sjukdomar han hade var njursjukdom (då han 2005 fick en njure donerad av min mamma), astma, kärlkramp, KOL, småkärlsjuka, fönstertittarsjuka (som liknar hjärtinfarkter men även hindrar en del blodflöde till benen som ger personen smärta i benen på grund av detta), diskbråck, hjärtinfarkter, blodproppar och diabetes. Han hade även blåsljud på hjärtat samt fått uppleva infektion på en hjärtklaff samt fått nektroser. Han fick även amputera bort en stortå på grund av allt detta. Han dog av njursvikt, 68 år gammal.
Allt detta ger mig sådan stor respekt och sån ödmjukhet för hur han var som pappa, som person och som medmänniska. Att han – trots allt han fick vara med om blev så mån om oss barn, om de han hade i sin omgivning och även folk han inte kände. Han tvekade verkligen inte att hjälpa till där han behövdes. Jag saknar verkligen att kunna prata med honom i telefonen. Men nu vet jag åtminstone att mina barn har en skyddsängel i himlen som ser efter dem.
Pappa. Jag saknar dig. Det har nu gått åtta år sedan du somnade in. Du höll ditt löfte. Du stannade inte 10 dagar på korttidsboendet du hamnade på. 10 dagar, det var ditt maximala du tänkte stanna där – om du så skulle krypa ut därifrån. Pappa. Du är allt jag någonsin vill se hos en pappa. All den kärleken, all den där ovillkorliga kärleken du hade för oss barn. All den där kämpaglöden jag såg hos dig, all den där viljan att kämpa för det du höll kärt. Att du kämpade på, det råder det ingen tvekan om. Jag önskar att jag träffade dig mer än jag gjorde de sista åren. Jag önskar att jag hörde av mig mer än jag gjorde. Jag önskar att jag fått säga hejdå till dig på plats och inte behöva göra det i telefonen. Jag önskar att jag fått se dig efter att du dött, få ett verkligt avslut. Jag önskar att jag bad dig om hjälp när jag behövde det. Jag önskar att du fortfarande var i livet. Jag vill inte riktigt hälsa på hemma hos mamma längre på ett sätt. För du är inte där. Dina saker, dina kläder, de finns inte kvar där. Alla dina medicinburkar, dosetter och medicinska tillbehör finns inte kvar. Det är så svårt för mig att sätta foten hemma hos henne, för nu när det mammas hem. Inte ert hem. Pappa. Jag saknar dig. Jag älskar dig och jag kommer aldrig att glömma dig.
Samantha och Mary är just nu 11 och 10 år gamla. Mina pseudotvillingar. Mina äldsta flickor. Oj, vilka samtal vi har ibland. Och vad kloka ni börjar bli. Fortsätt vara så nyfikna på livet och på allting runtomkring er. Fortsätt ta reda på saker, fortsätt lära er saker. Fortsätt utvecklas till de fantastiska kvinnor jag vet att ni kommer bli! Älskar er två något så oerhört mycket.
Idag firade vi Mary som har fyllt 10 år! Det blev ett härligt kalas där fyra av hennes absolut närmaste vänner bjöds in till tacos och glass. Det blev massor av lek, stoj och skratt i fem timmars tid. Helgrymt att tjejerna kunde hålla igång så länge! Det häftigaste jag såg var nog ändå hur Mary lyste upp när hon fick träffa en före detta klasskamrat som hon inte träffat på 9 månader nu. De två blev som Piff och Puff, Ler och Långhalm eller ja, vilken liknelse ni nu väljer att använda er av. Helt oskiljaktiga. Så härligt att få se henne skratta, le och verkligen busa och stoja. Det var längesedan nu. Tänker att den här sommaren får vi passa på att träffa hennes vän flera gånger. Boosta den vänskapen ännu mer nu.
Mary var även hon helnöjd med dagen och kalaset. Så glad över det hon fick och över vännerna som kom. Innan de kom var hon så nervös, tänk om de skulle få idétorka på vad de skulle hitta på? Tänk om vännerna fick det tråkigt? Alla såna tankar dök upp hos henne men, allting flöt på och verkligen blev till en sådan succé för henne. Så tacksam!
Idag fyller min näst äldsta dotter år! Hon blir hela 10 år gammal. Tänk, tvåsiffrigt nu då. Och oj som hon har längtat, räknat ner och verkligen sett fram emot den här dagen. Presenter och glass blev det med. Hon bestämde maten så det blev grillat. Riktigt gott. Vi har nästan gjort som en tradition att grilla när det är någons födelsedag, men det är en härlig tradition tycker jag. De kom från deras pappa idag (växelvis boende) och därför kunde jag inte vara med och fira henne på morgonen men.. Nu fick hon ju två firanden.
Mary… Nu vänder jag mig direkt till dig. Oj, så jag älskar dig. Du är verkligen någon som tänker djupt, tänker länge igenom saker och ting innan du frågar om något eller så. Du är inte den som kastar ur dig saker eller handlöst ger dig in i saker. Du är en aktiv, väldigt omtänksam och glad tjej. Jag önskar dig allt gott i livet och jag älskar dig mer än du någonsin kommer att ana.
Ikväll var en helt underbar kväll tillsammans med Samantha. Vi åkte in till Jönköping och såg på en live konsert med en orkester som spelade musiken från Harry Potter filmerna. Så underbart det var att få med mig henne på detta, vi som delar samma intresse och allting. Det gav mig så mycket att se henne så ivrig inför någonting. Och så till råga på allt så vann hon 50 points till hennes elevhem (Slytherin). Den som gav henne de poängen är han som i filmerna spelar Frank Longbottom (Nevilles pappa). Tack Samantha för en trevlig kväll ihop!
Idag fyller min äldsta dotter år. Hon blir 11 år, tänk att jag har fått varit äran att vara mamma i 11 år nu. Det är inte klokt vad tiden går. Jag menar.. Här sitter jag 11 år senare och blivit mamma till ytterligare tre underbara flickor och bonusmamma till tre. Utan barnen vore livet så otroligt tråkigt.
Samantha. Du är så otroligt nyfiken, livsglädjen sprudlar från dig. Du är verkligen en solstråle som vill veta allt. Du har så lätt för språk och suger till dig allt om engelska bland annat. Du tar på dig lite väl mycket ansvar över dina syskon som du inte borde ha som elvaåring men.. jag älskar att se din omtanke om dem, hur din omsorg och hur din medmänsklighet låter dig vara behjälplig när du behövs. Älskar din godhet, din ödmjukhet och din envishet. Älskar dig!
Såhär kan det se ut i en hörselkurva (audiogram) för en hörande person. Det vill säga man hör rätt små viskningar, fåglarnas kvitter, kylskåpsfläkten och liknande.
Men såhär ser mina kurvor ut istället. Den kurva som är längst ner på alla tre bilder är min högra sida. Jag räknas som döv på den sidan. Om jag håller en telefon vid det örat hör jag ATT någon pratar men jag kan aldrig urskilja ett enda ord som sägs, med det örat. Och när jag gjorde ett test att jag skulle få syn på ungefär hur mycket jag hör av det som sägs i min omgivning så utan hörapparater (dvs inga hjälpmedel till att höra bättre) så hörde jag ungefär 38% av allt som sades i rummet. Däremot, med hörapparater så hör jag kanske 65%. Nu var det också i ett rum där jag höra allting från en radio och jag skulle upprepa vad den sa, så jag hade ju inte heller tillgång till att kunna läsa på läpparna, se kroppsspråk eller liknande heller – som ju brukar kunna vara en fördel och till stor hjälp för mig i att jag ska kunna hänga med i omgivningens diskussioner och samtal.
Det här är någonting som jag verkligen älskar att äta/dricka (beror lite på hur man ser på det). Det är någonting som kallas för Flytgroda och det är från då jag var ungdomsledare i kyrkan när jag växte upp. Då hade vi någonting vi kallade för FROG (Fully Rely On God) – Café. Det serverades både glass, dricka, varma mackor och lite annat smått och gott samtidigt som det fanns massor med spel. Mot slutet av kvällen brukade vi avsluta med att ha en kortare andakt för de som ville vara med på den. Vi umgicks mycket och hade bra samarbete mellan kyrkorna i samhället. Receptet då? Det kommer här nedan, alldeles strax. Men jag vill först också betona att jag totalt älskar den här Flytgrodan än idag. Så jag tycker absolut att du borde prova den!
Ta ett glas, börja fyll den med läsk – cirka 2-3 cm i botten. Det är valfritt vilken läsk, men de som jag själv tycker passar bäst är antigen coca-cola, päronsoda eller sockerdricka.
Sedan fyller du på med vaniljglass.
Fyll sedan på med ungefär lika mycket läsk till.
Toppa detta med grädde och strössel.
Använd gärna ett sugrör till att kunna dricka läsken, eller en sked till glassen och grädden.
Mamma Annica 